Så. Igår var jag alltså på Liseberg tillsammans med Sabina och Karin. Det var en rolig dag!

När vi stod längst fram i kön till Balder ropades någonting i högtalaren, och plötsligt småsprang alla i personalen ut på banan och började putta in tåget för hand. Tänkte att någonting var fel, och att de säkert skulle provköra några gånger. Men nej, de skickade iväg nästa omgång, och självklart hamnade vi i det tåget som inte kunnat åka av sig självt. Precis innan vi åkte upprepades samma procedur med tåget som kom in, personalen sprang ut och puttade in det. Lite mysko, men vi överlevde turen och vårt tåg åkte snällt in på stationen av sig självt när det väl var över.

Efter en tur i de förrädiska slänggungorna tog Karin en liten paus medan jag och Sabina åkte Uppswinget. En liten regnskur gjorde ingenting, visserligen blev vi ganska blöta men det var bara roligt. Mindre roligt var det för Sabina när åkturen var över. Hon kom nämligen inte loss. Hennes säkerhetsspärr ville inte öppna sig, men den snälla personalen ryckte in och släppte loss henne.

Jag träffade även på kusinfamiljen, Karin var där med Isa, Agnes och Nora. Nora är inte längre en fisk.

De nya farfarsbilarna suger, jag tycker inte om dem alls. Däremot gillar jag den nya barnparken. Och jag gillar speciellt att vinna stjärnvinster. Speciellt när jag vinner två stycken. Hurra för mig!

Vi hade även en tävling, som gick ut på att utse dagens mest opassande/osmickrande shorts. Ja, så elaka och dömande är vi. Eftersom herr melodifestival Robin Stjern-någonting var där antog vi att det skulle finnas en del, men tji fick vi. En vinnare utsågs, men jag tror att det hade kunnat bli värre.

Allt som allt var det en väldigt bra dag, och att komma hem med 4 kilo choklad är aldrig fel!

Imorgon ska jag och Hanna klättra klättervägg, med risk för liv och hälsa. På fredag är det Ullared som gäller. Och på lördag skall vi fara till Skara för att umgås med goaste klasskompisarna! Det gäller att göra det mesta av den här veckan, för på söndag börjar jag jobba på allvar. Lär väl få veta att jag lever då, men tänker bannemej visa andra att de lever också. I värsta fall får jag väl upplysa dem om att de plötsligt kan kvävas på en wienerkorv och sluta leva. It could happen...

Peace out - ärtor ut!

Japp, några timmar vid havet alltså. Jag och Hanna gav oss ut till Saltholmen för lite sol och bad. Tyvärr svek solen oss till en början, men vi hade det väldigt trevligt där vi satt på klipporna och kikade ut över havet så det gjorde ingenting. Och när solen väl gjorde oss sällskap så bestämde vi oss för att bada, båda två i snygga nyinköpta badkläder. Sagt och gjort, vi hittade ett "bra" ställe där vi lyckades ta oss både i och upp ur vattnet. Kallt var det, men inte sådär plågsamt kallt. Jag var till och med i två gånger och tog några simtag.

När vi sedan skulle bege oss tillbaka över klipporna så fick jag syn på en man i 50-årsåldern som stod och visade upp hela härligheten. Jag gjorde det klassiska misstaget och sa till Hanna "titta inte till vänster nu", mest för att det var didåt vi var påväg. Och vad gör man när någon säger åt en att inte titta? Just det.

Till höger fanns en liten klippvägg, och nedanför den låg en tjej och solade topless. Så vi hade att välja på att traska precis förbi den nakna gubben eller klättra ner för klippan och gå förbi halvnakna tjejen. Vi valde att inte gå förbi gubben och klarade oss ner oskadda.

Allt som allt en härlig dag vid havet! (Om man räknar bort snoppen).

Jobb i helgen, korta öppningspass. När jag slutade i söndags så var det direkt hem till Tobias föräldrar för att vänta på P och bebisen Lara. De hade missat flyget i Köpenhamn så vi fick vänta några timmar extra.

Lara är en väldigt söt liten tjej, och jag gick runt med henne en stund och sjöng sånger. Hon verkade inte ha någonting emot det utan var glad och nöjd, ända tills jag började sjunga min egen version av "en elefant balanserade". När jag kom till delen om att elefanten är efterbliven så började Lara storgråta. Note to self, inga fler sånger om efterblivna elefanter.

Tobias har börjat jobba natt nu. Igår somnade jag på soffan och vaknade av att Tellus hoppade ner från nackstödet och landade rakt på min mage. Vill inte gå och lägga mig i sovrummet innan jag är ordentligt trött. Är nämligen helt övertygad om att det bor monster under sängen som kommer fram när Tobias inte är hemma. För det mesta är det monstret ur "Paranormal activity", ibland kan det även vara spöket i "Mama". Det varierar, jag gillar inte att behöva begränsa mig för mycket.

Håller tummar och tår för att jag ska få ledigt den 29/6 så att jag kan följa med till Pernilla, saknar alla mina klasskamrater så mycket, de är fina människor! Vanliga människor! Och så vill jag självklart åka häst också.

Det var allt för den här gången!

I hope this isn't too much of a diary for you, Wookie ;)

Idag har jag en riktig slapp dag. Det är hur skönt som helst! Vaknade runt halv 11, gick inte upp förrän kvart över 12. Har läst lite, spelar minecraft, köpt glass och kelat med Tellus. Ikväll blir det pizza och filmmys. Jag njuter!!!

I helgen blir det jobb, men eftersom det handlar om korta små öppningspass så känns det inte som att jag ska jobba ändå. På lördag ska vi dessutom på bio efter jobbet, och på söndag kommer Pontus hem och han har ju en bebis med sig. Så vi ska självklart direkt dit och hälsa/peta på bebisen när jag har jobbat klart.

Igår (torsdags) var jag inne i stan för att hämta juridiktentan och luncha med min älskade godismaffia. En vecka utan varandra är väldigt lång tid! Vi åt god kinamat och jag gömde Hannas bestick så att hon var tvungen att äta med pinnar. Tyvärr kunde inte alla följa med, men jag räknar med att vi snart ses igen allihopa!

Efter maten åkte vi till Tuve, Hanna och jag. Hon lånade första Game of Thrones-boken och fick även med sig första säsongen av tv-serien hem. Sen köpte vi glass. God glass. Jag tycker om glass.

Inga storslagna planer för nästa vecka än så länge. Jag hoppas på fint vänder någon dag så att jag kan få använda min nya bikini (nummer tre för i år...). Tobias har nämnt att han vill köra go-kart och nu när P är hemma så kan jag ju lika gärna passa på att spöa dem båda två. Men bebisen får inte åka med. Den är för liten.

Sedan vill jag hemskt gärna testa på klättervägg också, och det kan ju visserligen bli storslaget! Eller möjligtvis sönderslaget, beroende på hur det går...

Midsommmar kommer spenderas ihop med Tobias familj, jag vill ju passa på att lära känna bebisen nu när den faktiskt är här. Lära den lite svenska och så.

Vi får helt enkelt se vad som händer mer. Man vet aldrig. Jag har ju, som sagt, SOMMARLOV!!!

Så. Nu sitter jag alltså här, hemma i Sverige igen. Det är inte speciellt kallt. Skönt, finns nästan inget värre än att komma hem och frysa. Eller jo, det finns många saker som är värre. Men ändå.

Veckan som har passerat har jag spenderat i Turkiet tillsammans med mamma, syster, mormor, morfar och kusinfamilj. Tio galna svenskar i varierande åldrar som gjorde Bodrum Beach Resort till ett lite mindre lugnt ställe.

Vi flög från Landvetter på torsdagskvällen, och det var en riktigt plågsam flygresa. Jag, mamma och Johanna satt inringade av barnfamiljer. Skrikande barn, springande barn, vrålande barn, hoppande barn, barn som klättrade runt i sina säten. Barn överallt. Jag tryckte i öronproppar och tog mig igenom Socialtjänstlagarna och börjar på Sekretess-boken innan jag till sist lyckades somna.

Vi landade omkring 23:00 på kvällen, och transferbussen till hotellet skulle ta 40 minuter. Skönt, tänkte jag, då är vi snart framme vid hotellet.

Två timmar senare kom vi äntligen fram.

Eftersom vi var så sena hade hotellets reception gått över till nattbemanning, så den stackars ensamme mannen bakom disken försökte uppmuntra ett 20-tal trötta svenskar med sovande barn i armarna att gå till den öppna nattbaren. Ingen rörde sig ur kön. Efter ytterligare 30 minuters väntan fick vi äntligen nyckeln till vårt lilla rum. Kommer in, och börjar packa upp. Precis när jag är klar vandrar mormor in och berättar att de råkat få en lägenhet med två sovrum istället för ett enkelrum. Eftersom de bara var två och vi var tre, så bestämde vi oss för att byta rum. Så det var bara att packa igen.

Efter några timmars sömn vaknade vi upp till sol och värme. En ordentlig frukost senare var vi alla redo för poolen och de tillhörande vattenrutschkanorna. Min annars så frånvarande studiediciplin kickade in, och jag läste ut Sekretess-boken och gav mig på Civilrätten mellan baden.

Efter en enkel lunch på balkongen bestämde vi oss för att promenera in till Bodrum, den lite större staden som låg någon kilometer bort.. Väldigt mysig stad och lagom tjatiga försäljare.

På kvällen gick jag, mamma och Johanna ut och käkade. De andra som hade all inclusive stannade på hotellet. Har för mig att vi däckade ganska tidigt den kvällen.

Även nästa dag spenderades vid poolen. Civilrätten lästes, och jag tror att det var den dagen som Nora slutade vara Nora och istället blev en fisk. Fiskar badar hela tiden, och de har inga armar. Nora var en snäll liten fisk som sa "blubb blubb". Jag var en snäll stor val som sa "vaaaaaaaaal" och utförde diverse valdanser. Johanna var en tiger som skulle stanna i garderoben.

Och som alltid brände jag mig i hårbotten.

Vi åkte till en annan liten by en dag, för att få lite omväxling. Mycket mysigt ställe som tydligen var byggt ovanpå en gammal antik stad som nu låg under vattnet. Genom att gå på den gamla stadens murar kunde man vada ut till en liten ö och få fötterna sönderskurna på de vassa stenarna.

När det var dags för mat beställde jag kycklingspett. Fick in två stora, mumsiga spett med kyckling, tomat och grön paprika. Smarrigt, tänkte jag och bet i paprikan. Hann tänka att det var en väldigt stark paprika innan det började brinna i munnen. Försökte svälja men började istället hicka, så skiten hamnade i vrångstrupen och brände lite där innan jag lyckades hosta upp den. Nej, det var ingen paprika, och det brände i munnen i säkert 10 minuter.

När vi väl hade tröttnat på rutschkanorna vid hotellet åkte jag, Johanna, Karin, Isa och Agnes till en närliggande vattenpark. Och där fick vi åka! Jag var som ett barn på julafton, och vågade till och med åka två riktigt läskiga kanor. Modigast var nog ändå Karin.

Väl tillbaka på hotellet gjordes en stor och uppskattad upptäckt. Strax nedanför våra balkonger bodde det en kattmamma med sju små söta kattungar. Alla barn på hotellet blev förälskade, och det var svårt för mig att hålla masken och inte köra iväg varenda unge för att sedan få kela med de små katterna själv.

På onsdagen hade jag, Johanna och Mamma vår all inclusive-dag. Vi köpte till det för bara en dag, och jag tror att jag drack minst tio glas cola under dagen. På lunchen och middagen fanns det obegränsade mängder glass och pannacotta. Tror att jag gick upp minst 15 kilo den dagen och blev en något större val.

Vi bokade en båttur hos en man som såg ut som en avdankad, något överviktig Jack Sparrow. Han påstod att han hetter Peter Pan, och varnade oss för att det skulle storma på onsdagen. Visst, det blåste en del, men solen sken och vi hade det gött vid poolen ändå. Efter lunch bestämde jag, Johanna, Matthias och Isa oss för att promenera upp på en närliggande kulle och kolla på några gamla väderkvarnar.
Väl uppe insåg vi att det visst blåste ganska mycket. Eller nej, det blåste väldigt mycket. Sand och grus flög emot oss som små projektiler och kamerar blåste nästan ur handen på mig. Man kunde stå bakåtlutad och nästan ligga på vinden. Stackars lilla Isa for runt som en vante. När jag väl hade kämpat mig längst ut till den sista kvarnen såg jag en gubbe som stack ut huvudet. Han skrattade glatt och förklarade att han inte vågade gå tillbaka för att det blåste för mycket.

På onsdagkvällen var det först dags för minidisco för barnen, och sedan skulle det bli rysk dansuppvisning. Innan spektaklet drog igång smög jag bort till baren. "Give me anything with lots of alcohol, please, so that I can survive this".

Nora gjorde succe på minidiscot. Eftersom hon var en fisk, och alltså inte hade några armar, så vägrade hon hålla de andra barnens händer. Hon stod i ringen med armarna bakom ryggen och tittade på när de andra barnen viftade och skrek.

Så började då den ryska dansuppvisningen. Jag var ganska förväntansfull. Kan ha berott på drinken. Hit it, Mother Russia!

Fyra tjejer och två killar klädda i glitter och paljetter som körde en blandning av balett och barnförbjudet. När de sedan började jucka till Gangnam Style och körde någon slags porrig pardans till tonerna av Do you love me så hörde jag nästan Putin vråla i vrede. In Soviet Russia, dancing does you.

Sista dagen åkte vi på båtturen med Peter Pan/tjocka Jack Sparrow. Det var en ganska fin båt, och vi snodde till oss takplatserna i solen direkt. När nästa gäng kom ombord och hungrigt blickade upp mot våra platser gav vi dem onda ögat. MIN PLATS!

Vi åkte runt, och stannade här och var för att bada. Modigast i gänget var jag, som vågade hoppa från båtens tak ner i vattnet. Vi kom till någon grotta vars vatten skulle göra en yngre. Money, please. Vi kom till en strand med några halvdöda kameler som man kunde få rida på. Money, please. Vi åt mat på båten, och efter maten kom en mindre motorbåt körande efter oss med en frysbox full med glass. Money, please! Nora kastade Agnes keps i havet.

Vi var tillbaka på hotellet igen omkring klockan 5, och bussen skulle gå kvart i 8. Gick till receptionen för att fråga om man kunde få duscha någonstans, och det gick efter många om och men bra att göra det i hotellets turkiska badavdelning. Tyvärr var duschen trasig, så jag fick vandra in i badet där en stor hårig man blev masserad av en om möjligt ännu större hårigare kvinna.

Flygresan hem blev dramatisk. När vi satt oss på våra platser och planer började röra på sig så sa Johanna att hon mådde ganska illa. När vi väl var uppe i luften gick hon genast för att gå på toa, och jag såg när hon ställde sig i kön att hon mådde ganska dåligt. Så jag vände mig om för att berätta det för mamma. Sedan sa det dunk, och plötsligt var Johanna borta. Jag flög upp, glömde att jag var fastspänd, knäppte loss mig och knuffade undan den stackars kvinnan som tagit emot Johanna när hon svimmat. Där låg hon på golvet. Obehagligt. I min familj är vi sådana drama queens. Satt på knä och höll hennes huvud medan personalen höll upp hennes fötter. Kom efter en stund på mig själv med att jag klappade henne på örat.

Lite läskig upplevelse, men värst var det nog för kvinnan som först släppte före Johanna i toa-kön, sedan fick ta emot henne, och sedan knuffades undan av mig när jag rusade fram.

Här har ni det, svart på vitt. Min vecka!

Så, då var det alltså dags för mig att återigen träda in i bloggandets värld. Jag har ju försökt två gånger innan, med mer eller mindre lyckade resultat. Tredje gången gillt? Jag borde kanske tillägna Hanna det här första inlägget, då det är hon som har uppmuntrat mig. This is for you, it's all because of yoooooou!

Eftersom det här är första inlägget, så kanske man borde skriva någonting storslaget och spektakulärt. Men... tja, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva. Berätta om min dag, kanske? Jag var i skolan. Det var kul. Sedan åkte jag hem. Tänkte ge mig ut på en löprunda men somnade istället. Det var gott. Vaknade, lagade mat (pasta, woho!!!), såg nya Game of Thrones. Och nu borde jag väl egentligen plugga. Så därför sitter jag här och bloggar.

Viktigast nu då. På torsdag åker jag till Turkiet. Det är viktigt. Det är faktiskt väldigt viktigt. Jag tar med mig ugglo och lagis. Toshi får stanna hemma. Tobias också, för den delen.

Så, det får väl täcka för första inlägget?

Apa apa apa!